Igår direkt efter jobbet åkte jag upp till centrala Kigali där de få lite större affärerna ligger. Jag skulle leta efter något som kunde tjänstgöra som en dålig ursäkt för en halloweenkostym inför en fest hos några jänkare här i stan. Att gå omkring i centrala Kigali är egentligen inte någon speciellt anmärkningsvärd upplevelse. Centrum är ganska litet och inte särskilt charmigt, och de få affärer som finns har ett, med våra mått mätt, väldigt dåligt utbud. Flera afrikanska storstäder lider av att vara ganska osäkra vilket dock inte är fallet i Kigali vilket givetvis är en stor fördel. Även efter mörkrets inbrott är det inte några som helst problem att gå omkring på gatorna bortsett från att det är ont om gatbelysning vilket ur trafiksäkerhetssynpunkt givetvis inte är optimalt. Men om det är ett av de större problemen med att röra sig fritt när man befinner sig i ett av världens fattigaste länder ska man nog skatta sig lyckligt lottad.
Hur som helst, när jag jagade runt där efter något att sätta på mig kom en äldre tiggande kvinna fram och bad om en gåva. Allt som oftast låter jag bli att ge något vilket jag efteråt alltid har mer eller mindre dåligt samvete för. Det som slår mig såhär i efterhand är dock att jag tycker en situation som den väldigt flyktiga som nu passerade är betydligt mycket svårare att hantera när jag kommer i kostymbyxor och skjorta, än om motsvarande hade inträffat om jag varit mer fritidsklädd. På något sätt står ju, åtminstone i mitt medvetande, den vita kostymklädda mannen för allt som den här kvinnan inte har och inte är, men Kalle klädd i t-shirt och jeans har inte riktigt samma utstrålning inbillar jag mig. Samtidigt är det ju samma människa under kläderna, och egentligen borde det inte vara någon skillnad (jag tvivlar på att det är det för den fattiga kvinnan). Handlar det bara om en skyddsmekanism för min egen del, eller är det kanske snarare ett sätt att försöka åtminstone mentalt minska klyftan mellan oss när jag känner att jag kan kliva ur mallen som den vita affärsmannen? Allehanda svar på den frågan tas tacksamt emot. Tills vidare fortsätter jag grubbla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Nya favoritsidan på nätet.
Något bra svar på din fundering har jag inte, kanske en kombination? Men jag tror jag förstår hur du menar.
Hoppas festen blev bra i alla fall!
är det inte själva syftet m kostymen (och halloween dräkten också för den delen...)? Att byta verklighet, göra sig mindre sårbar för det som kan komma för nära. Oavsett om det är verkligheten på gatan el en minister med dålig morgon. Så funkar kavajen iaf för mig tror jag (kanske därför den inte på så ofta m alltid vid väl valda tillfällen...)Så ja, håller med dig.
roligt att läsa dina betraktelser kalle, verkar som du kommit in i livet hyfsat redan, sköt om dig, vi hörs kram e.
Hmm, jag förstår tankegången då jag själv upplevde den många gånger i Thailand.
Och jag måste säga att jag kännde lika dant, när jag snofsade upp mig så visade jag för omgivningen att jag hade mer pengar än många andra. Och jag valde allt som oftast att inte skänka pengar till folk på gatan (jag gav till barnhem och liknande). Däremot så gav alla Thailändare av olika "status" pengar mest hela tiden vilket fick mig att kränga på mig och känna mig som en mindre bra människa. Och det skedde även efter 5 år i Bangkok. Jag ser det som ett sunt tecken, att man fortfarande har medkänsla för sin omgivning och man tänker på de faktiska klasskillnader som faktiskt finns överallt. Sen finns det tid att så och tid att skörda, det är upp till var och en att avgöra vilken tidpunkt som är vilken...
Skicka en kommentar