Mellanspel

Nästa inlägg kommer återigen handla om Afrika, men inför söndagens stora drabbning smyger jag in den här vackra skölden som ett litet mellanspel och för att visa var mina sympatier hör hemma.

Burundi i bilder

Precis som utlovat:

Burundi i ord

Förra helgen åkte vi till Burundi och huvudstaden Bujumbura. För min del var det första gången jag besökte det sydliga grannlandet. Vi var ett relativt stort gäng från Kigali som åkte ner, och fem av oss klämde in oss i min bil för resan ner samtidigt som övriga flög ner. Det var helt klart fascinerande att se Burundi, och att under själva bilfärden också få se mer än bara huvudstaden.

Burundi är på flera sätt där jag inbillar mig att Rwanda var för drygt tio år sedan. Även om Rwanda är fattigt är Burundi fattigare (fattigast i världen faktiskt). Det är också ett land där den mycket rikligare förekomsten av beväpnad militär längs med vägarna påminner om det nyligen avslutade inbördeskriget, och att röra sig fritt nattetid i Bujumbura på samma sätt som man kan göra i Kigali är inte att rekommendera. Men landet är också på flera sätt en kontrast gentemot Rwanda. Burundierna i gemen är mindre reserverade och försiktiga än människorna här i Rwanda, politik diskuteras och kritik av regeringen framförs betydligt mer öppet och oförblommerat. Landet har precis som Rwanda präglats av blodiga motsättningar mellan hutuer och tutsier under en stor del av tiden efter självständigheten (även om det aldrig kulminerade på samma sätt som i Rwanda) men man har valt en helt annan väg att hantera frågan. I Burundi kvoteras dessa två grupper in i parlament och regering samtidigt som man i Rwanda inte tillåter etniskt baserad politik.

Bujumbura som stad är betydligt mindre välordnad än Kigali, men intressant nog är utbudet av bra restauranger minst lika stort om inte större (vilket säger en del om det relativt begränsade utbudet i Kigali). Den stora charmen med Bujumbura är att stan breder ut sig vid stranden av Tanganyikasjön, och i utkanten av staden ligger en lång finkornig sandstrand där flera väldigt charmiga ställen har radat upp sig längs med vattnet. För de som tänker sig ett besök i Bujumbura kan jag särskilt rekommendera Bora-Bora. Man kan utan tvekan spendera lång tid på deras terrass med pool samtidigt som man blickar ut över de omgivande bergen i hjärtat av Afrika. Även om en dag på Bora-Bora är ett väldigt bra sätt att spendera en lördag i Bujumbura är det på flera sätt givetvis oerhört bisarrt att man kan sitta och ha det så bra och fridfullt när man befinner sig i ett så oerhört fattigt och relativt oroligt land som Burundi. För de av oss som har råd erbjuder till och med Bujumbura en möjlighet att sitta i solen och via trådlösa nätverk uppdatera sig på facebook, för många andra är verkligheten oerhört mycket hårdare. Det stämmer onekligen till eftertanke.

(Bilder kommer när jag sitter på en snabbare uppkoppling)

Beyoncé förenar

Det är något väldigt fascinerande med dansgolv. Det blir en smältdegel där de sociala skiljelinjer man normalt begränsas av blir suddigare. Extra tydligt tycker jag det blir i ett land som Rwanda där konstrasterna är så stora. De rwandier som dyker upp på samma dansgolv som jag då och då besöker tillhör förvisso en liten välbeställd elit, men även till denna grupp människor upplever jag ofta ett avstånd. På dansgolvet suddas som tur är detta avstånd ut. Där förenas man av en glädje och vilja att skaka sin rumpa till musiken. På något sätt känns allt enkelt och naturligt. Avstånden minskar och det förenar snarare än delar blir tydligare. Alla gillar ju Beyoncé liksom. Märkligt vad lite discomusik kan göra för att få en att fundera över politik, sociologi och identitet. Mer dunka, dunka till folket är kanske en bra slogan till nästa valrörelse.