Bröllop med Fanta

Förra söndagen var vi på bröllop. Eller om man ska hålla sig lite närmare sanningen så var vi på delar av ett bröllop. Rwandiska bröllop tar nämligen ganska lång tid. En hel dag närmare bestämt. Vi valde därför att vara med på den första, traditionella, delen av bröllopet. Det var intressant att få se och vara med om detta, men om man ska vara ärlig var det kanske lite långdraget. Själva upplägget var att brudgummens familj, vänner och annat löst folk som den sidan lyckats skrapa ihop (i detta fall inkluderades vi på den sidan) besöker brudens familj, vänner mfl. Familjeäldste från de respektive familjerna (endast män givetvis) förhandlar sedan om ifall brudens familj ska låta henne gifta sig med den tilltänkte brudgummen. Desto större följe endera familjen kan skrapa ihop desto mer inflytelserik framstår givetvis den familjen. För att övertala brudens familj medförs dessutom olika gåvor. På den gamla goda tiden var det banan- och honungsöl men numer kommer man med sådana furstliga gåvor som stora flaskor med Fanta och Coca Cola (hemgiften bestod också av kossor som dock inte var med vid själva ceremonin).
Japp, det är Fanta de kommer med.

När väl brudens och brudgummens familjer kommit överens om att det är en bra idé att de unga tu ska få gifta sig leds bruden ut ur huset. Ibland, men tyvärr inte denna gång, förs dock en gammal gumma eller liten flicka ut först under betygelser om att det är den enda kvarvarande ogifta bruden i huset. Först efter högljudda, men glada, protester från brudgummens familjs sida förs därefter den riktiga bruden ut.

Förväntasfull brudgum och marsalkar

Stämningen under hela den ceremoni är väldigt uppsluppen och det skämtas hejvilt från båda sidor. Tyvärr skedde hela dialogen på Kinyarwanda vilket bidrog till att vi utbölingar inte blev riktigt delaktiga och inte kunde roa oss åt det hela på samma sätt som övriga gäster. Kul var det i alla fall ändå att få vara med.

Återvändande

Det finns platser som man känner att man bara måste återvända till. Katara lodge är ett av dessa. Det är ett ställe som bara osar av fridfullhet. För ganska exakt ett år sedan besökte vi detta ställe för första gången. Då låg fokus på att ut och spana djur i Queen Elisabeth National Park. Den här gången masade vi oss förvisso upp i gryningen för att se om vi kunde få syn på några av parken lejon och leoparder (vi lyckades med att se de förra), men syftet med besöket var snarast att koppla av, och njuta av atmosfären som detta ställe har. Att sitta på terrassen med en kall öl och läsa en god och tankeväckande bok samtidigt som hela savannen sträcker ut sig framför fötterna på en är onekligen upplevelse som får åtminstone mig att nästan vilja ta till religiösa uttryck som salighet.

Det finns något i platsen och upplevelsen som för tankarna till det okomplicerade och ursprungliga. Kanske har det mer närheten mellan det påtagligt jordiska som savannen representerar och den känsla av behaglighet och lugn på ett själsligt plan som jag får. På något sätt blir detta ställe för mig en sinnebild av den ljusa sidan av mina lärdomar och intryck här i hjärtat av Afrika. Det som utan djupare eftertanke kanske kan sammanfattas i: ett enkelt, trivsamt och okonstlat men ändå rikt liv.

Visst finns det flera platser här i världen som jag känner ett behov av att besök igen, och som sagt är Katara Lodge en av dessa. Frågan är bara hur vi ska kunna upprätthålla samma frekvens på besöken när vi flyttar tillbaka till Europa. Men det är en senare fråga. Just nu passar jag istället bara på att försöka vara i nuet.