Återvändande

Det finns platser som man känner att man bara måste återvända till. Katara lodge är ett av dessa. Det är ett ställe som bara osar av fridfullhet. För ganska exakt ett år sedan besökte vi detta ställe för första gången. Då låg fokus på att ut och spana djur i Queen Elisabeth National Park. Den här gången masade vi oss förvisso upp i gryningen för att se om vi kunde få syn på några av parken lejon och leoparder (vi lyckades med att se de förra), men syftet med besöket var snarast att koppla av, och njuta av atmosfären som detta ställe har. Att sitta på terrassen med en kall öl och läsa en god och tankeväckande bok samtidigt som hela savannen sträcker ut sig framför fötterna på en är onekligen upplevelse som får åtminstone mig att nästan vilja ta till religiösa uttryck som salighet.

Det finns något i platsen och upplevelsen som för tankarna till det okomplicerade och ursprungliga. Kanske har det mer närheten mellan det påtagligt jordiska som savannen representerar och den känsla av behaglighet och lugn på ett själsligt plan som jag får. På något sätt blir detta ställe för mig en sinnebild av den ljusa sidan av mina lärdomar och intryck här i hjärtat av Afrika. Det som utan djupare eftertanke kanske kan sammanfattas i: ett enkelt, trivsamt och okonstlat men ändå rikt liv.

Visst finns det flera platser här i världen som jag känner ett behov av att besök igen, och som sagt är Katara Lodge en av dessa. Frågan är bara hur vi ska kunna upprätthålla samma frekvens på besöken när vi flyttar tillbaka till Europa. Men det är en senare fråga. Just nu passar jag istället bara på att försöka vara i nuet.