"Efter diverse morgonbestyr börjar klockan närma sig åtta och det är dags att ge sig av till jobbet. Ungefär samtidigt som jag lämnar huset anländer Basile (trädgårdsmästaren) och Pascaline (den fenomenala hushållerskan). Väl på jobbet spenderas första timman med att läsa igenom e-posten, DN på nätet och att dricka kaffe. Därefter är det kanske dags för ett möte, och om inte finns det säkert något underlag som ska kommenteras, eller en pm som ska skrivas. Efter det är det helt säkert dags för ett möte, kanske uppe på EU-kommissionen (som sitter våningarna ovanför oss) eller nere på det rwandiska finansdepartementet. Sen tillbaka till kontoret och läsa lite mer e-post, kanske skicka ett par för egen del också, och i bästa fall har nu klockan blivit så pass mycket att det är dags att gå hem."
Men vänta lite nu: skulle inte du åka ut och jobba med bistånd på riktigt, i ett utvecklingsland? Hmm (skruvar lite besvärat på sig), jo, ehh, det var väl det jag skulle. Mina arbetsuppgifter, som jag nu har börjat greppa vad de består i, är till stor del sådana som gör att arbetet ser ut ungefär som för vilken annan god svensk byråkrat som helst. Visst blir det kanske några fältbesök då och då (även om jag inte hunnit med några än), och hade det inte varit för att jag direkt utanför mitt arbetsrumsfönster ser ut över en övergiven tomt där en liten familj bor i ett väldigt skraltigt skjul och odlar lite grödor hade man kunnat tro att jag lika gärna satt på kommunkontoret i Årjäng. Jag hade nog för egen del inte räknat med så mycket annat heller. Slutsatsen är väl kanske hur som helst att vardagen kryper på även när man minst anar det, och att kontorslivet är detsamma världen över. Det är väl också en intressant dimension av globaliseringen?
Kommunkontoret i Årjäng, eller biståndskontoret i Kigali?
Utsikten från kommunkontoret?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar