Valobservation

De sista månaderna i Rwanda karakteriserades till stor del av utveckling inför och fram till presidentvalet (vilket jag skrivit lite kort om här och här). Det var med allt annat än lätt hjärta som vi såg en utveckling som på flera sätt gick i en negativ riktning med ett minskande utrymme för kritisk diskussion och oliktyckande samt ett antal politiskt kopplade mord och mordförsök. Även om det skulle vara så att det inte är den styrande kretsen som ligger bakom dessa våldsdåd spelar det faktiskt mindre roll. Det stora problemet är att dåden faktiskt sker, och att de påminner oss om att våldet som konfliktlösningsmekanism fortfarande inte ligger långt borta. Vid en stunds eftertanke framstår det kanske inte som så konstigt trots allt, men för egen del var det ändå en olustig påminnelse om detta.

Själva valdagen var på flera sätt en välkommen kontrast till allt detta. Vi spenderade hela dagen med att observera genomförandet av valen på olika vallokaler runtom i Kigali, och på alla ställen vi besökte möttes vi av långa köer, men också öppenhet, transparens och välfungerande processer. Från öppningsprocessen då de tomma valurnorna visas upp och sen förseglas inför publik till den första räkningen sköttes allt i princip väldigt väl. Att sen den sittande presidenten vinner med mer än 90 procent i ett val som vad gäller procsessen under själva valdagen förefaller ha gått schysst till på de flesta håll får en att fråga sig varför utvecklingen inför valet såg ut som den gjorde. Var det verkligen nödvändigt att inskränka debatten? Hade inte Kagame vunnit stort ändå? Vem vet. Hur som helst var genomförandet av valet också uppmuntrande då sättet som det genomfördes på skapar en bra bas för framtiden, i ett Rwanda med en förhoppningsvis mer dynamisk demokrati. När folk får förväntningar om att valet ska genomföras på ett visst sätt tror jag det blir svårare att manipulera själva valet ifall någon skulle vilja göra det någon gång. Folk lär sig hur det ska funka när det går schysst till. Jag tror inte betydelse av det ska underskattas.

Nu har jag hur som helst lämnat Rwanda, och det med blandade känslor. Den optimism jag kände för sex månader sen har delvis solkats, men att själva valet genomfördes på ett bra sätt, och att vi fick möjlighet att observera detta personligen skapar ändå ett bra sista intryck som gör att jag lämnar med både hopp och en del misströstan.