Kommers men inga giraffer

Den här helgen blev väl inte riktigt som jag hade hoppats. Istället för att övernatta i tält bland girafferna och zebrorna i Akagera-parken blev det soffan och en försvarlig mängd tv-tittande för att bota en förkylning. Inte så mycket att skriva hem om direkt.

Bättre då att plita ned några rader om förra helgens begivenhet; Kigali expo. Kigali expo är en stor mässa som anordnas en gång per år och som drar utställare och försäljare från Rwanda och angränsande länder för att visa upp och sälja allt från kaffe och te till 10 kubikmeters vattentankar. Det kanske allra mest intressanta ståndet var det där Kigali City Council visade upp planer på hur staden ska utvecklas de närmsta decennierna. Ledordet var: If Singapore could do it, why can’t we. Det säger nog en hel del om ambitionerna och viljeinriktningen. Men det som också var kul med hela mässan var floran av aktivitet och kommers. Jag fick verkligen känslan av liv, rörelse och framåtanda. Jag har sagt det tidigare, men det förtjänar att upprepas: den otåliga känsla av att bygga nytt och utveckla som finns i det här landet är fascinerande och hoppingivande.