Nya vänner?

Jag trodde nog redan innan jag flyttade ned till Rwanda att det till en början skulle bli mycket umgänge med andra ex-pats. Men att det fortfarande efter ett drygt halvår fortfarande skulle vara så att jag nästan uteslutande umgås med andra européer och amerikaner trodde jag kanske inte. Jag klagar absolut inte på det umgänge jag har. Tvärtom, de ex-pats jag träffat här nere är supertrevliga.
Supertrevliga ex-pats

Det är helt enkelt svårare än jag förutsåg att få ett reguljärt umgänge med rwandier. Jag är dock långt ifrån ensam om att uppleva detta. Merparten av ”västerlänningarna” jag känner har relativt få rwandiska vänner även om det givetvis finns undantag. Det är inte på något sätt omöjligt att träffa rwandier, men tillfällena att träffas naturligt är helt enkelt inte så många. Möjligen är anledning till det begränsade umgänget med rwandier att jag är bekväm och inte ”försöker” mer, möjligen är det helt enkelt inte så lätt. Kanske är rwandierna som jag trots allt träffar återhållsamma eftersom de vet att jag inte är här för gott. De vet att jag åker hem igen efter några år, och deras incitament att inleda en vänskap är därmed möjligen svagare. De rwandier som jag ändock träffar och umgås sporadiskt med är samtidigt en liten och privilegierad klick. De är knappast representativa för hur merparten av den jordbrukande befolkningen har det. Oavsett orsak undrar jag vad konsekvensen är. Blir följden att jag riskerar komma hem utan att ha fått en bra bild av hur rwandier har det och hur de tycker och tänker?