Inlägg från norr

Kortrapport från Stockholm: nu är det jullov med snö, minusgrader och pulkaåkning.

I januari återupptas rapporteringen från sydligare breddgrader. Under nästa år lär det med stor sannolikhet dya upp inlägg om presidentvalet i Rwanda, fotbolls-VM i Sydafrika samt något om Nilens källa. Det kan vara värt att klicka in här igen...

Three down, none to go

”Det var den sista. Åk nu!”

Såhär nu när det börjar lacka mot jul passar jag på och citerar Robin Hood från Kalle Ankas julprogram. Men även om jag åker hem på julsemester så är det inte dags att lämna för gott riktigt än. Detta trots att jag nu prickat av ett besök i den sista av Rwandas tre nationalparker. De övriga två är dels safariparken Akagera i öster, samt Volcanoes uppe i gränstrakten till Kongo och Uganda (där bergsgorillorna bor). Den park som nu slutligen besöktes är Nyungwe nere i landets sydvästra hörn. Parken är en s.k. montane rainforest vilket på svenska kan översättas till väldigt bergig och lummig, men relativt sval regnskog. Parken är hemvist för en uppsjö fåglar, ett antal olika sorters apor och givetvis en mängd andra djur. Dessutom är naturen oerhört vacker, och dessutom en välkommen kontrast mot resterande delen av landet där större skogar är väldigt sällsynt.

Vid vårt besök helgen den första advent passade vi på att göra en vandring upp till ett idylliskt vattenfall.

Dessutom masade vi oss upp i ottan (04:00) för att gå och se på livs levande och vilda chimpanser. På vissa sätt en upplevelse som liknar att besöka bergsgorillorna, men samtidigt annorlunda på flera sätt. Till skillnad från de värdiga gorillorna som förstår att visa upp sig för turisterna håller schimpanserna till i träden, skriker och tjoar och är allmänt ovilliga att ställa upp på fotografier. På flera sätt känns ett besök hos schimpanserna som en riktigt Tarzan-upplevelse, medan man hos gorillorna känner sig mer som Richard Attenborough. Hur som helst, kul var det i alla fall!

Komma ut på landet

Jag har skrivit det tidigare, men man behöver då och då påminnas om att Rwanda fortfarande är ett väldigt fattigt land, och för det behöver man lämna Kigali och komma ut på landsbygden. Förra veckan fick vi förmånen att följa med Vi-skogen på fältbesök. Nedan följer några bilder från det besöket.

Besök i mänsklighetens vagga

För ett knappt år sedan fick jag besök här i Rwanda av två vänner som under några år bor och jobbar i Addis Abeba, Etiopien. De har sedan dess fått sällskap i Addis av ytterligare en gammal vän hemifrån. Med tre kompisar på plats i Addis, som alla tre dessutom börjar närma sig slutet på sina respektive vistelser där, fanns det alla skäl i världen för mig att företa ett besök i denna mänsklighetens vagga. Sagt och gjort: jag åkte över för en helg, närmare bestämt förra helgen.

Etiopien

Det finns en viss självklarhet med vilken man uttalar sig om platser man varit på i drygt två dygn. Man har varit där tillräckligt länge för att komma förbi stadiet av de allra första intrycken, men samtidigt har man bara börjat skrapa på ytan. Icke desto mindre är mitt klara intryck att Addis Abeba har många likheter med Kigali. Visst är det en mycket större stad, men för att vara en afrikansk storstad är den förvånansvärt välordnad och okaotisk. På det hela taget känner man sig ganska trygg i Addis, korruptionen är relativt osynlig, människorna är kanske lite mindre reserverade än rwandierna men samtidigt inte påträngande och när jag hör mina vänner beskriva hur det är att jobba i Etiopien med lokala motparter som har en väldigt tydlig egen agenda och drivkraft känner jag verkligen igen mig från Rwanda. Det som också slår mig är att Addis verkligen känns som en blandning mellan sub-sahariska Afrika och Nordafrika. Detta går igenom i såväl byggnader, mat som klädesstilar. Egentligen är det inget att förvånas över, snarare tvärtom givet landets geografiska läge, men det var en intressant upptäckt.

Addis

Så hur tillbringar man en bra helg i Addis? Till att börja med ska man ha trevliga människor omkring sig. Om man sen kombinerar det med god etiopisk (och internationell) mat, besök på några av de schyssta barerna som finns i stan och toppar med besök på några av de få sevärdheter som Addis erbjuder har man ett recept som åtminstone för min del fungerade alldeles utmärkt.

Mellanspel

Nästa inlägg kommer återigen handla om Afrika, men inför söndagens stora drabbning smyger jag in den här vackra skölden som ett litet mellanspel och för att visa var mina sympatier hör hemma.

Burundi i bilder

Precis som utlovat:

Burundi i ord

Förra helgen åkte vi till Burundi och huvudstaden Bujumbura. För min del var det första gången jag besökte det sydliga grannlandet. Vi var ett relativt stort gäng från Kigali som åkte ner, och fem av oss klämde in oss i min bil för resan ner samtidigt som övriga flög ner. Det var helt klart fascinerande att se Burundi, och att under själva bilfärden också få se mer än bara huvudstaden.

Burundi är på flera sätt där jag inbillar mig att Rwanda var för drygt tio år sedan. Även om Rwanda är fattigt är Burundi fattigare (fattigast i världen faktiskt). Det är också ett land där den mycket rikligare förekomsten av beväpnad militär längs med vägarna påminner om det nyligen avslutade inbördeskriget, och att röra sig fritt nattetid i Bujumbura på samma sätt som man kan göra i Kigali är inte att rekommendera. Men landet är också på flera sätt en kontrast gentemot Rwanda. Burundierna i gemen är mindre reserverade och försiktiga än människorna här i Rwanda, politik diskuteras och kritik av regeringen framförs betydligt mer öppet och oförblommerat. Landet har precis som Rwanda präglats av blodiga motsättningar mellan hutuer och tutsier under en stor del av tiden efter självständigheten (även om det aldrig kulminerade på samma sätt som i Rwanda) men man har valt en helt annan väg att hantera frågan. I Burundi kvoteras dessa två grupper in i parlament och regering samtidigt som man i Rwanda inte tillåter etniskt baserad politik.

Bujumbura som stad är betydligt mindre välordnad än Kigali, men intressant nog är utbudet av bra restauranger minst lika stort om inte större (vilket säger en del om det relativt begränsade utbudet i Kigali). Den stora charmen med Bujumbura är att stan breder ut sig vid stranden av Tanganyikasjön, och i utkanten av staden ligger en lång finkornig sandstrand där flera väldigt charmiga ställen har radat upp sig längs med vattnet. För de som tänker sig ett besök i Bujumbura kan jag särskilt rekommendera Bora-Bora. Man kan utan tvekan spendera lång tid på deras terrass med pool samtidigt som man blickar ut över de omgivande bergen i hjärtat av Afrika. Även om en dag på Bora-Bora är ett väldigt bra sätt att spendera en lördag i Bujumbura är det på flera sätt givetvis oerhört bisarrt att man kan sitta och ha det så bra och fridfullt när man befinner sig i ett så oerhört fattigt och relativt oroligt land som Burundi. För de av oss som har råd erbjuder till och med Bujumbura en möjlighet att sitta i solen och via trådlösa nätverk uppdatera sig på facebook, för många andra är verkligheten oerhört mycket hårdare. Det stämmer onekligen till eftertanke.

(Bilder kommer när jag sitter på en snabbare uppkoppling)