Valobservation

De sista månaderna i Rwanda karakteriserades till stor del av utveckling inför och fram till presidentvalet (vilket jag skrivit lite kort om här och här). Det var med allt annat än lätt hjärta som vi såg en utveckling som på flera sätt gick i en negativ riktning med ett minskande utrymme för kritisk diskussion och oliktyckande samt ett antal politiskt kopplade mord och mordförsök. Även om det skulle vara så att det inte är den styrande kretsen som ligger bakom dessa våldsdåd spelar det faktiskt mindre roll. Det stora problemet är att dåden faktiskt sker, och att de påminner oss om att våldet som konfliktlösningsmekanism fortfarande inte ligger långt borta. Vid en stunds eftertanke framstår det kanske inte som så konstigt trots allt, men för egen del var det ändå en olustig påminnelse om detta.

Själva valdagen var på flera sätt en välkommen kontrast till allt detta. Vi spenderade hela dagen med att observera genomförandet av valen på olika vallokaler runtom i Kigali, och på alla ställen vi besökte möttes vi av långa köer, men också öppenhet, transparens och välfungerande processer. Från öppningsprocessen då de tomma valurnorna visas upp och sen förseglas inför publik till den första räkningen sköttes allt i princip väldigt väl. Att sen den sittande presidenten vinner med mer än 90 procent i ett val som vad gäller procsessen under själva valdagen förefaller ha gått schysst till på de flesta håll får en att fråga sig varför utvecklingen inför valet såg ut som den gjorde. Var det verkligen nödvändigt att inskränka debatten? Hade inte Kagame vunnit stort ändå? Vem vet. Hur som helst var genomförandet av valet också uppmuntrande då sättet som det genomfördes på skapar en bra bas för framtiden, i ett Rwanda med en förhoppningsvis mer dynamisk demokrati. När folk får förväntningar om att valet ska genomföras på ett visst sätt tror jag det blir svårare att manipulera själva valet ifall någon skulle vilja göra det någon gång. Folk lär sig hur det ska funka när det går schysst till. Jag tror inte betydelse av det ska underskattas.

Nu har jag hur som helst lämnat Rwanda, och det med blandade känslor. Den optimism jag kände för sex månader sen har delvis solkats, men att själva valet genomfördes på ett bra sätt, och att vi fick möjlighet att observera detta personligen skapar ändå ett bra sista intryck som gör att jag lämnar med både hopp och en del misströstan.

Läsvärt

Den här artikeln är ovanligt läsvärd och visar på ett bra sätt den komplexa verklighet vi utomstående betraktare här i Rwanda försöker förstå, tolka och beskriva.

En annan charm

Om resten av Afrika har en typ av charm (och det finns helt klart), har Kapstaden en helt annan prägel och lockelse. Annorlunda, men varken bättre eller sämre. Jag är långt ifrån den förste som konstaterar att på många sett på minner det om medelhavet med den dramatiska naturen, maten, vinet och klimtatet (bortsett från pingvinerna givetvis). Hur som helst är stan och regionen helt underbar. Bilder gör den nog mer rättvisa än mina ord.

Lästips

Den här signerade ledaren i DN är en av de bättre och mer insiktsfulla journalistiska texterna om den nuvarande situationen i Rwanda som jag läst i svensk dagspress på ett bra tag.

Bisoke

Det är tydligt att inlägggsfrekvensen på denna blogg avtar desto närmare jag kommer min avfärd från Rwanda. Det beror nog att det blir mer och mer vardag och allt färre nya intryck som det känns spännande att skriva om. Men förra helgen tog vi oss iallafall för att hajka upp till toppen av en vulkan som heter Bisoke (3711 m.ö.h.). Den ligger uppe bland de berg där gorillorna bosatt sig, men tyvärr fick vi inte se några gorillor denna gång. Däremot fick vi en bra men ansträngande vandring i djungel och lera under ungefär sju timmar. Utsikten skymdes av dimma på toppen, men vi fick å andra sidan en förklaring till varför filmen "De dimhöljda bergens gorillor" heter som den gör.

Imorgon blir det avfärd ner till Sydafrika och Kapstaden för att titta på fotbolls-VM och dricka vin. Jag återkommer med intryck från den resan när vi är tillbaka i Rwanda.

Nidbild?

Med tanke på hur lite aktivitet det var här på bloggen senaste tiden kan man nästan få för sig att ingenting händer här nere i Rwanda. Så är givetvis inte fallet. Ytterligare en skock underbara vänner har varit på besök. En av dem förefaller dessutom ha planer på att skriva några rader om besöket.

Politiskt har dock de senaste veckorna varit relativt lugna här i Rwanda. Det har givit mig mer tid att bli än mer arg och oroad över var den svenska biståndspolitiken är på väg med nuvarande biståndsminister Guilla Carlsson vid rodret. GC förtjänar uppskattning för flera av de reformer hon drivit igenom. Problemet är dock att GC i sin iver att reformera utgår från en verklighetsbeskrivning som inte är korrekt. Svenskt bistånd och Sida har inte kännetecknats av kravlös utbetalningspolitik utan några som helst resultat. Det är inte svårare att få information om detta än att tex. läsa Sidas årsrapporteringar där man tex. i 2006 års rapportering kan läsa om att stöd till utbildningssektorn i Bangladesh bidragit till mer än 14000 nya lärare och att 67000 existerande lärare fått fortbildning, stöd till landbygdsutveckling i Nicaragua har bidragit till att inkomsterna för fattiga kvinnor på landsbygden ökat med mellan 150-200 procent osv.

På så sätt fortsätter det samtidigt som misslyckande och problem också erkänns. En rättvis och balanserad beskrivning hade varit att lyfta fram såväl det goda som det problematiska, men så har inte skett, utan allt fokus har lagts på att misskreditera biståndet. Ska biståndet kunna förbättras krävs det att man är öppen med problemen, men också att man lyfter upp de många positiva resultat som faktiskt finns och att Sverige gång på gång rankas högt i internationella jämförelser också vad gäller kvalité i biståndet. I korthet, att man utgår från terrängen, inte kartan när man ska beskriva hur saker och ting egentligen förhåller sig. Men som Gunilla Carlsson går på undrar jag om syftet egentligen inte är att förbättra utan att samla argument för att skära ned biståndet.

Jinja

Det är intressant och glädjande att notera kvantiteten av tidingsartiklar om Rwanda som dykt upp i svensk perss de senaste veckorna (kvalitén har dock varierat betänkligt). Skälet till uppmärksamheten lär väl vara det politiska läget i Rwanda och utvecklingen. Om detta ämne finns det fortfarande mycket att säga, även om jag redan försökt att förmedla några av mina egna synpunkter och tankar. Men detta inlägg kommer inte fortsätta på denna tråd utan istället leverera det som tidigare utlovats, nämligen bilder från besöket i början av mars i Jinja. Håll tillgodo.
Såhär är det tänkt att det ska se ut om man kan paddla forskajak.

Vi andra fick börja i lite lugnar vatten.

Att välta kajaken är inga problem. Tanken är alltså att du sen ska välta tillbaka den samtidigt som du sitter kvar i.

Det är lite svårare...

Och vill man inte ödlsa sin tid på sånt kan man alltid ta en tur på den lugna sjön i större kajak med medföljande bar.