fredag 23 juli 2010
Läsvärt
Den här artikeln är ovanligt läsvärd och visar på ett bra sätt den komplexa verklighet vi utomstående betraktare här i Rwanda försöker förstå, tolka och beskriva.
tisdag 13 juli 2010
En annan charm
Om resten av Afrika har en typ av charm (och det finns helt klart), har Kapstaden en helt annan prägel och lockelse. Annorlunda, men varken bättre eller sämre. Jag är långt ifrån den förste som konstaterar att på många sett på minner det om medelhavet med den dramatiska naturen, maten, vinet och klimtatet (bortsett från pingvinerna givetvis). Hur som helst är stan och regionen helt underbar. Bilder gör den nog mer rättvisa än mina ord.
torsdag 1 juli 2010
Lästips
Den här signerade ledaren i DN är en av de bättre och mer insiktsfulla journalistiska texterna om den nuvarande situationen i Rwanda som jag läst i svensk dagspress på ett bra tag.
torsdag 17 juni 2010
Bisoke
Det är tydligt att inlägggsfrekvensen på denna blogg avtar desto närmare jag kommer min avfärd från Rwanda. Det beror nog att det blir mer och mer vardag och allt färre nya intryck som det känns spännande att skriva om. Men förra helgen tog vi oss iallafall för att hajka upp till toppen av en vulkan som heter Bisoke (3711 m.ö.h.). Den ligger uppe bland de berg där gorillorna bosatt sig, men tyvärr fick vi inte se några gorillor denna gång. Däremot fick vi en bra men ansträngande vandring i djungel och lera under ungefär sju timmar. Utsikten skymdes av dimma på toppen, men vi fick å andra sidan en förklaring till varför filmen "De dimhöljda bergens gorillor" heter som den gör.
Imorgon blir det avfärd ner till Sydafrika och Kapstaden för att titta på fotbolls-VM och dricka vin. Jag återkommer med intryck från den resan när vi är tillbaka i Rwanda.
Imorgon blir det avfärd ner till Sydafrika och Kapstaden för att titta på fotbolls-VM och dricka vin. Jag återkommer med intryck från den resan när vi är tillbaka i Rwanda.
fredag 28 maj 2010
Nidbild?
Med tanke på hur lite aktivitet det var här på bloggen senaste tiden kan man nästan få för sig att ingenting händer här nere i Rwanda. Så är givetvis inte fallet. Ytterligare en skock underbara vänner har varit på besök. En av dem förefaller dessutom ha planer på att skriva några rader om besöket.
Politiskt har dock de senaste veckorna varit relativt lugna här i Rwanda. Det har givit mig mer tid att bli än mer arg och oroad över var den svenska biståndspolitiken är på väg med nuvarande biståndsminister Guilla Carlsson vid rodret. GC förtjänar uppskattning för flera av de reformer hon drivit igenom. Problemet är dock att GC i sin iver att reformera utgår från en verklighetsbeskrivning som inte är korrekt. Svenskt bistånd och Sida har inte kännetecknats av kravlös utbetalningspolitik utan några som helst resultat. Det är inte svårare att få information om detta än att tex. läsa Sidas årsrapporteringar där man tex. i 2006 års rapportering kan läsa om att stöd till utbildningssektorn i Bangladesh bidragit till mer än 14000 nya lärare och att 67000 existerande lärare fått fortbildning, stöd till landbygdsutveckling i Nicaragua har bidragit till att inkomsterna för fattiga kvinnor på landsbygden ökat med mellan 150-200 procent osv.
På så sätt fortsätter det samtidigt som misslyckande och problem också erkänns. En rättvis och balanserad beskrivning hade varit att lyfta fram såväl det goda som det problematiska, men så har inte skett, utan allt fokus har lagts på att misskreditera biståndet. Ska biståndet kunna förbättras krävs det att man är öppen med problemen, men också att man lyfter upp de många positiva resultat som faktiskt finns och att Sverige gång på gång rankas högt i internationella jämförelser också vad gäller kvalité i biståndet. I korthet, att man utgår från terrängen, inte kartan när man ska beskriva hur saker och ting egentligen förhåller sig. Men som Gunilla Carlsson går på undrar jag om syftet egentligen inte är att förbättra utan att samla argument för att skära ned biståndet.
Politiskt har dock de senaste veckorna varit relativt lugna här i Rwanda. Det har givit mig mer tid att bli än mer arg och oroad över var den svenska biståndspolitiken är på väg med nuvarande biståndsminister Guilla Carlsson vid rodret. GC förtjänar uppskattning för flera av de reformer hon drivit igenom. Problemet är dock att GC i sin iver att reformera utgår från en verklighetsbeskrivning som inte är korrekt. Svenskt bistånd och Sida har inte kännetecknats av kravlös utbetalningspolitik utan några som helst resultat. Det är inte svårare att få information om detta än att tex. läsa Sidas årsrapporteringar där man tex. i 2006 års rapportering kan läsa om att stöd till utbildningssektorn i Bangladesh bidragit till mer än 14000 nya lärare och att 67000 existerande lärare fått fortbildning, stöd till landbygdsutveckling i Nicaragua har bidragit till att inkomsterna för fattiga kvinnor på landsbygden ökat med mellan 150-200 procent osv.
På så sätt fortsätter det samtidigt som misslyckande och problem också erkänns. En rättvis och balanserad beskrivning hade varit att lyfta fram såväl det goda som det problematiska, men så har inte skett, utan allt fokus har lagts på att misskreditera biståndet. Ska biståndet kunna förbättras krävs det att man är öppen med problemen, men också att man lyfter upp de många positiva resultat som faktiskt finns och att Sverige gång på gång rankas högt i internationella jämförelser också vad gäller kvalité i biståndet. I korthet, att man utgår från terrängen, inte kartan när man ska beskriva hur saker och ting egentligen förhåller sig. Men som Gunilla Carlsson går på undrar jag om syftet egentligen inte är att förbättra utan att samla argument för att skära ned biståndet.
fredag 14 maj 2010
Jinja
Det är intressant och glädjande att notera kvantiteten av tidingsartiklar om Rwanda som dykt upp i svensk perss de senaste veckorna (kvalitén har dock varierat betänkligt). Skälet till uppmärksamheten lär väl vara det politiska läget i Rwanda och utvecklingen. Om detta ämne finns det fortfarande mycket att säga, även om jag redan försökt att förmedla några av mina egna synpunkter och tankar. Men detta inlägg kommer inte fortsätta på denna tråd utan istället leverera det som tidigare utlovats, nämligen bilder från besöket i början av mars i Jinja. Håll tillgodo.
Såhär är det tänkt att det ska se ut om man kan paddla forskajak.
Vi andra fick börja i lite lugnar vatten.
Att välta kajaken är inga problem. Tanken är alltså att du sen ska välta tillbaka den samtidigt som du sitter kvar i.
Det är lite svårare...
Och vill man inte ödlsa sin tid på sånt kan man alltid ta en tur på den lugna sjön i större kajak med medföljande bar.
Såhär är det tänkt att det ska se ut om man kan paddla forskajak.
Vi andra fick börja i lite lugnar vatten.
Att välta kajaken är inga problem. Tanken är alltså att du sen ska välta tillbaka den samtidigt som du sitter kvar i.
Det är lite svårare...
Och vill man inte ödlsa sin tid på sånt kan man alltid ta en tur på den lugna sjön i större kajak med medföljande bar.onsdag 28 april 2010
Valet del II
Återigen har bloggen varit avsomnad en längre tid. Oförskämt! Skälen är många och mer eller mindre dåliga, men här kommer i alla fall återigen några rader. Bilderna som utlovades från Uganda och Nilens källa är snart på plats hoppas jag.
Som sagt var börjar det så sakteliga närma sig presidentval här i landet. Tyvärr har det medfört tendenser till ett hårdnande klimat där hoppfulla oppositionskandidater har fortsatt svårt att registrera sig. En av dem har dessutom åtalats för samröre med FDLR samt för divisionism. Dessutom har två av de mest kritiska tidningarna i landet stängts ned under sex månader efter div. artiklar som ska ha (de är bägge på Kinyarwanda så det är svårt att göra en egen bedömning) underminerat stabiliteten i samhället genom att ha uppmuntrat till splittring inom militären och rapporterat om nära förestående omfattande våldsamheter. Som lök på laxen har dessutom Human Rights Watch (som varit väldigt kritisk till Rwanda under senare år) nya representant i Rwanda inte fått arbetstillstånd och var därför tvungen att lämna landet, även om organisationen i sig fortfarande får vara kvar.
Allt dessa små pusselbitar är sammantaget oroande. Stängningen av tidningarna har nog inte så stor reell effekt eftersom det viktigaste massmediet i Rwanda tveklöst är radio, och tidningar har en relativt liten spridning. Men åtgärden i sig har en symbolisk verkan och bidrar till bilden av ett mer restriktivt klimat.
Allt detta pågår samtidigt som vi ser flera avhopp och arresteringar av höga befattningshavare inom militären. För en utomstående betraktare är det lätt att klumpa ihop dessa händelser och hänföra också dem till det förestående presidentvalet, men det är en felaktig slutsats tror jag. Vad vi ser är snarare att en maktkamp inom det styrande partiet som tidigare till stor del försiggått bakom kulisserna nu delvis är synlig utåt. Möjligen har denna maktkamp accentuerats, men det är nog snarast en slump att den sammanfaller med en förestående valrörelse.
Det är svårt att bilda sig en uppfattning av hur man sammantaget ska värdera dessa händelser, men otvetydigt är det en händelserik vår här i Rwanda, och så lär det nog fortsätta under tiden fram till valet. För egen del tror (och hoppas) jag att det ändå blir fredliga kommande månader även om det politiska utrymmet fortsätter begränsat. Fler (oregelbundna) intryck och kommentarer i ämnet följer sannolikt.
Som sagt var börjar det så sakteliga närma sig presidentval här i landet. Tyvärr har det medfört tendenser till ett hårdnande klimat där hoppfulla oppositionskandidater har fortsatt svårt att registrera sig. En av dem har dessutom åtalats för samröre med FDLR samt för divisionism. Dessutom har två av de mest kritiska tidningarna i landet stängts ned under sex månader efter div. artiklar som ska ha (de är bägge på Kinyarwanda så det är svårt att göra en egen bedömning) underminerat stabiliteten i samhället genom att ha uppmuntrat till splittring inom militären och rapporterat om nära förestående omfattande våldsamheter. Som lök på laxen har dessutom Human Rights Watch (som varit väldigt kritisk till Rwanda under senare år) nya representant i Rwanda inte fått arbetstillstånd och var därför tvungen att lämna landet, även om organisationen i sig fortfarande får vara kvar.
Allt dessa små pusselbitar är sammantaget oroande. Stängningen av tidningarna har nog inte så stor reell effekt eftersom det viktigaste massmediet i Rwanda tveklöst är radio, och tidningar har en relativt liten spridning. Men åtgärden i sig har en symbolisk verkan och bidrar till bilden av ett mer restriktivt klimat.
Allt detta pågår samtidigt som vi ser flera avhopp och arresteringar av höga befattningshavare inom militären. För en utomstående betraktare är det lätt att klumpa ihop dessa händelser och hänföra också dem till det förestående presidentvalet, men det är en felaktig slutsats tror jag. Vad vi ser är snarare att en maktkamp inom det styrande partiet som tidigare till stor del försiggått bakom kulisserna nu delvis är synlig utåt. Möjligen har denna maktkamp accentuerats, men det är nog snarast en slump att den sammanfaller med en förestående valrörelse.
Det är svårt att bilda sig en uppfattning av hur man sammantaget ska värdera dessa händelser, men otvetydigt är det en händelserik vår här i Rwanda, och så lär det nog fortsätta under tiden fram till valet. För egen del tror (och hoppas) jag att det ändå blir fredliga kommande månader även om det politiska utrymmet fortsätter begränsat. Fler (oregelbundna) intryck och kommentarer i ämnet följer sannolikt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
